levamedmissbrukare

Detta är så sant..

If I were a boy, even just for a day
I'd roll out of bed in the morning and throw on what I wanted and go
Drink beer with the guys, and chase after girls
I'd kick it with who I wanted and I'd never get confronted for it
Cause they stick up for me

If I were a boy
I think I could understand
How it feels to love a girl
I swear I'd be a better man
I'd listen to her
Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted
Cause he's taken you for granted
And everything you had got destroyed

If I were a boy, I would turn off my phone
Tell everyone it's broken so they think that I was sleeping alone
I'd put myself first and make the rules as I go
Cause I know that she'd be faithful, waiting for me to come home
To come home

It's a little too late for you to come back
Say it's just a mistake, think I'd forgive you like that
If you thought I would wait for you
You got it wrong

But you're just a boy
And you don't understand (yea, you don't understand, oh!)
How it feels to love a girl someday
You wish you were a better man
You don't listen to her
You don't care how it hurts
Until you lose the one you wanted
Because you've taken her for granted
And everything you had got destroyed

But you're just a boy

Varför är det så svårt att vara ärlig?
Jag är ingen datahacker eller något sånt, men jag vet hur man kollar upp historik och jag vet hur han fungerar..

Idag kom jag på att han hade beställt något som hette Etaqualone.
Jag frågar "har du något att berätta?"
Han svarar SÅKLART "nej"
När jag börjar fråga lite mer så blir han upprörd och börjar höja rösten.
Det är första tecknet på att han ljuger..

När jag sedan säger "ok, då är det lugt att du visar din hotmail och bevisar för mig att där inte ligger någon skickad order?"
Då svarar han "nej varför skulle jag? Lita på mig istället"
Det är andra tecknet på att han ljuger.
(hade jag varit honom så hade jag visat för att lugna hans oro)

Jag VET att han beställde, jag har mina små knep till att ta reda på det..

Varför inte bara va vara ärlig?
Varför skäller han på mig och påstår att jag försöker kontrollera hans liv?
Gör jag det?
Kontrollerar jag hans liv för att jag vill få reda på om han tar droger?
Har inte jag rätt att få veta vad han tar och om han tar?
Har jag inte rätt att få veta så att jag sedan kan utgå ifrån det?

Varför sviker han hela tiden?
Varför drogar han fast han lovat?
Varför ljuger han?
Varför får jag skyllen för hans missbruk?
Varför säger han att om jag inte "kontrollerat" hans missbruk och hela tiden snokat så hade han inte gjort något?
Om jag släpper kontrollen, slutar han då eller faller han tillbaka till där han va innan?

Han frågar hela tiden, får jag köpa det? får jag testa det? bla bla bla..
SÅKLART SÄGER JAG NEJ!!
Då säger han bara, du kan inte hindra mig..
Nej det har han rätt i. Men varför frågar han då?
Och varför ljuger han sen om vad han tagit/köpt..?

Jag satt och funderade idag..
Är jag dömd?
Är jag dömd till att antingen leva i ett destruktivt förhållande eller ensam?
Vad gör jag för fel?
Ja jag vet att jag är alldeles för snäll och att jag borde stuckit för längesen, men jag slutar ju aldrig att hoppas!
Det sägs att hoppet är det sista som överger en..
Och det stämmer nog. För jag känner mig helt tom. Men hoppet finns där!

Vad hoppas jag på?
Att han ska komma hem en dag och vara helt ren och ointresserad av droger?
Att han ska fria till mig, att vi ska gifta oss på en vit sandstrand i Thailand och älska hela natten lång?
Att vi ska köpa ett mysigt hus på landet och få barn?
Är det Villa volvo vovve jag hoppas på?

Men förlåt att jag bryr mig, förlåt att jag lägger näsan i blöt, förlåt så in i helvete att jag älskar dig mer än jag någonsin älskat mig själv..

Kanske ska jag släppa taget om mitt kontrollbehov och bara låta dig knarka?
Eller förlåt, enligt dig så är ju inte DXM, fenazepan, Etaqualone, mephedron och allt vad det heter knark, För det är ju inte narkotikaklassat ÄN!!!

Jag är så rädd.. Jag är så fruktansvärt rädd..
En vacker dag ligger han där, helt kall.. Och då kommer jag undra vad jag gjorde för fel..
Varför jag inte kunde rädda honom och varför jag inte satte stopp mycket tidigare.

Har funderat på att få honom LVM:ad eller LTP:ad, men det är svårt..
Mycket svårt..

Gud du har väl barnen kär? Men ser du den som liten är..?

Jag hatar att du inte ser mig,
jag hatar hur du ljuger,
jag hatar hur du sviker,
jag hatar hur du går bak min rygg,
jag hatar att du leker med mig,
jag hatar att du inte rör mig,
jag hatar att du gnäller,
jag hatar att du ger mig skulden,
jag hatar att du knarkar,
jag hatar när du försvinner,
jag hatar när du skriker,
jag hatar när du sover,
jag hatar när du skrattar åt mig,
jag hatar dina undanflykter,
jag hatar dina löften..

Men mest av allt hatar jag dina förlåt,
ditt leende som får mig att smälta..

Jag hatar att jag älskar dig så mycket att jag skulle kunna dö  för dig..


jag hatar att du ena dagen älskar mig mest av allt,
när du nästa dag vill flytta..

Jag hatar att inte kunna planera framtiden med dig,
för jag vet inte ens vet om du finns..

Jag hatar närdu kysser mig så att jag känner mig speciel,
när du nästa dag säger att du inte älskar mig..

Jag hatar dina svar på mina frågor,¨
du säger bara "jag vet inte"..

Jag hatar den bubbla du lever i,
att du inte ser oss som finns för dig..

Jag hatar att du får mig att hoppas,
när du i nästa stund suddar ut allting..

Jag hatar att du inte kan säga förlåt,
även om det inte betyder något lämgre..

Jag hatar när du inte förstår hur jag mår,
att du blundar när jag gråter..

She put him out like the burnin' end of a midnight cigarette
She broke his heart, he spent his whole life tryin' to forget
We watched him drink his pain away a little at a time
But he never could get drunk enough to get her off his mind,
Until the night.

He put that bottle to his head and pulled the trigger
And finally drank away her memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength he had to get up off his knees
We found him with his face down in the pillow
With a note that said I'll love her 'til I die
And when we buried him beneath the willow
The angels sang a whiskey lullaby.


The rumors flew but nobody knew how much she blamed herself
For years and years she tried to hide the whiskey on her breath
She finally drank her pain away a little at a time
But she never could get drunk enough to get him off her mind,
Until the night.


She put that bottle to her head and pulled the trigger
And finally drank away his memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength she had to get up off her knees
We found her with her face down in the pillow
Clinging to his picture for dear life
We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby.

Jag kom inte in :(
Får väl fortsätta i samma spår.
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, allt går emot en!

Hur kan man älska någon så mycket så att det gör ont?
Och hur kan man fortfarande älska någon som är orsak till det onda?

Jag hatar amfetamin!