En bit på väg..

Har inte orkat blogga på ett tag.
Hänt en hel del.
Jag slog näven i bordet och tvingade honom att välja.
Det gjorde även hans bror, syster, mamma och pappa.
Knarka och va själv eller sluta och ha en familj runtomkring dig i alla väder.

Han sökte hjälp och går ett nedtrappningsprogram.
Har gått på det sedan oktober 08, och snart är han helt fri från allt! =)

Sköter sitt jobb nästan exemplariskt och livet går faktiskt framåt.
Sakta men säkert.

Men visst, jag är berädd på ett bakslag.
Måste vara berädd på det värsta för att inte bli besviken.

Trodde aldrig att det skulle kunna ändras.
Trodde aldrig att han skulle komma ifrån pillren!
Men snart är vi där - Tillsammans





RSS 2.0