Ännu en dag
Varje dag när man vaknar så vet man inte hur den kommer att bli.
Kommer han vara sur? Arg? Nere? Glad? Pigg? Negativ? Positiv? Ignorerande?
Det tar så mycket på en psykiskt, att aldrig veta.
Jag började morgonen med att diska all disk och sedan sätta på kaffe till honom.
Jag ville att det skulle bli en bra dag.,
Gick in i sovrummet o skulle väcka honom och då slank det bara ur mig "kaffet är snart klart...ÄCKEL!!"
Han blev helt chockad och frågade varför jag sa så?
Jag vet inte varför, men det känns som om jag bara ville vara som honom för en stund.
Att från klar blå himmel bara slå ner en blixt, att direkt när han öppnar ögonen så möts han av en otrevlig sambo..
Så har jag ju det jämt.
Ibland funderar jag på att proppa i mig det han gör, då slipper jag må dåligt och jag får samtidigt vara med honom.
Men sen har jag ju min son, och det är där min spärr sitter.
Gud vet vad jag hade gjort, och var jag hade varit utan honom. <3
Men jag måste erkänna - Benso är faktiskt bra, man mår bra. Men så kan man inte leva. I ett töcken av en ständig dimma.
Men ibland önskar jag att man kunde, och ibland tvingas jag med att fly för en stund.
Jag måste bara säg att jag faktiskt förstår de som knarkar. För ärligt, det finns droger där ute i världen som får en att känna sig bäst. Tänk att alltid vara pigg, glad och bäst.
Det är framsidan på drogerna.. Den sidan har jag sett och den är fin.
Som Amfetamin eller kokain - det är världens bästa, man blir glad, pigg, och man är bäst. Jag tror att jag hade blivit en Amfetaminmissbrukare..
Eller som LSD - Verkligheten förändras, värmen sprider sig och lyckan infinner sig - Jag gillar detta.
Eller Cannabis - Bara chilla ner, lysna på soft musik och slappna av.
Och piller, dessa jävla piller - som tar bort all ångest och trubbar av ens känsloliv. Härligt men farligt.
Sen är det ju så att det finns en bitter baksida som man måste vara berädd att möta. Man är bäst på Kokain, men utan kokainet är man sämst, man vill bara dö.. Då kommer jagandet, den ständiga kampen efter mer.. Och för att inte tala om allt som måste göras för att skaffa pengar till denna dyra lyxdrog..
Nej, det går inte.. SE BAKSIDAN FÖR FAN!!!
Blir gråtfärdig av att bara läsa vad du skriver. Det känns som att jag läser om mitt eget liv i stort sett. Samtidigt skönt att veta att det finns någon mer som mig, som tänker ungefär detsamma. Jag är trots allt inte helt knäpp.
Skönt att inte jag heller är ensam ;)
Jag har läst lite i din blogg och känt igen varenda ord. Du är sannerligen inte ensam om erfarenheterna och det är något som kan stärka en. En fråga (det kanske står i bloggen men jag har inte hunnit dit), går du på någon sorts anhörigbehandling? Det tycker jag att du borde, allt fokus får inte ligga på missbrukaren, du måste tänka på dig själv.
Hej... Ville bara säga att i början kanske denna fras stämmer som du skrev om afemtaminister;Tänk att alltid vara pigg, glad och bäst.
Men sen e det bara käpprakt neråt så håll huvudet högt uppe från skiten...kram
Fan... fick du mitt första vet inte om jag tryckte femtio gånger fel?!
