Punda sönder
No brain - No pain
Igår försökte jag snacka med honom om hur jag känner, om hur jobbigt det är att han är så kylig mot mig.
Men han säger bara - sluta för fan att gnälla, du visste det skulle bli jobbigt, sluta pressa mig, jag orkar inte med ditt tjat, snart flyttar jag för jag pallar inte ditt tragg..
Men JAG då?!
Så mycket JAG fått genomlida.
Så många tårar JAG gråtit.
Så många gånger JAG blivit sviken.
Så många gånger du tagit hoppet ifårn MIG!!
Jag hade varit så tacksam om någon brytt sig om mig så mycket som jag bryr mig om honom.
Jag är den ENDA som alltid funnits vid hans sida,
den som åkt med honom till sjukhuset,
den som ringt ambulans när han tagit överdos,
jag som torkat hans tårar när han varit förtvivlad,
jag som gör allt han ber mig om - även om det kännts hopplöst att överhuvudtaget hjälpa,
jag som suttit uppe på nätterna och vakat över honom så han inte ska sluta andas,
jag som förlåtit om och om igen när han sviket mig,
jag som säger "jag älskar dig" även de dagarna då det kännts som mest hopplöst,
jag som följt med på möten och till piva,
jag som alltid backat honom..
Det är JAG som funnits där när familjen och vännerna gett upp hoppet,
då har jag stått kvar och kämpat för oss.
Men där ska HAN ge någonting tillbaka?
På fyra dagar har jag fått 1 puss, EN ENDA JÄVLA PUSS!!!
Allt han säger så fort jag kommer på honom med något fuffens är: JAG PALLAR INTE DITT GNÄLL! JAG FLYTTAR!!
Är det konstigt att man reagerar när den man älskar sviker??
Är det jag som är omänsklig bara för att jag känner något?
Är det jag som är onormal bara för att jag inte dövar mina känslor med piller?
Kanska ska man punda sönder sig själv så man slipper känna
bodde med en som knarkade, jag knarkade med för att va med honom. han dog tillslut..låt inte detta hända dej. snälla lämna honom!!
vill du prata mer privat..fråga efter min mail..
Det är svårt och jobbigt att läsa din blogg. Jag levde ihop med en kille i några år. Han var missbrukare. Varje historia är unik, men när jag läser din blogg så är det som om vissa inlägg vore skrivna av mig då. Särskilt det med alla piller. Alla piller som till slut äter upp oss innuti.
Jag försökte som fan varje dag så länge. Ibland gick det bra men endast under några korta perioder var han ren. Det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Jag älskade honom så, och offrade allt. Men en dag så lämnade jag honom, jag orkade inte med allt svek, alla löften som bröts. När jag ser tillbaks på det idag, så ser jag alla år som jag offrade på honom. Hela mitt liv kretsade till slut runt att få honom att bli kvitt missbruket och få ett "normalt" förhållande. Det är förlorade år som aldrig kan vinnas tillbaka.
Jag ber dig att inte försöka vara den som ska rädda honom. För det är en uppgift som är omöjlig, hur bra och god du än verkar. Jag var en sån innan, som bara ville allas bästa. Nu efter min frigörelse inser jag att jag inte kan leva för någon annan. Jag har ett liv som jag inte tänker förlora på något som kanske aldrig går vägen. Var stark och sätt dig själv i främsta rummet- annars kan du bli mycket sårad.
Lyssna på Anna som oxå skrivit i kommentarer.Du har ju ditt barn.Lev ditt eget liv o ta hand om barnet o dig själv o låt honom flytta.Varför slänga ut år av ditt liv på honom.De finns killar utan bekymmer.Läs vad du själv skriver.Skulle han inte flytta om de inte blev bättre???
Usch, när jag läser din blogg så gråter jag över det du får gå egenom. Jag lever själv i ett sådant förhållande just nu, vi har bara varit tillsammans 1år men det tar på krafterna. Så mycket som man gråter och ångrar sig själv över att man står ut med det men endå älskar man personen och vill inget hällre än att bara få det att fungera.
Blogga gärna mer, jag följer bloggen.
Ta hand om dig!!!!!!
Usch, när jag läser din blogg så gråter jag över det du får gå egenom. Jag lever själv i ett sådant förhållande just nu, vi har bara varit tillsammans 1år men det tar på krafterna. Så mycket som man gråter och ångrar sig själv över att man står ut med det men endå älskar man personen och vill inget hällre än att bara få det att fungera.
Blogga gärna mer, jag följer bloggen.
Ta hand om dig!!!!!!
Förstår vad du går igenom. Att läsa dina blogg inlägg var som att läsa mina egna tankar. Jag lever med en missbrukare och varje dag är en kamp.
Så hemskt, sällan jag blir ledsen, men här blir jag det. Läs vad de andra skriver, ta vara på dig själv och ditt barn! Låt inte barnet leva såhär, och du behöver det inte heller.
En universell sanning har jaglärt mig vad narkotika och alkohol beträffar, och det är att missbrukaren ALDRIG slutar föränn han/hon själv verkligen vill. Du är, tyvärr, bara ett stöd som gör att din kille/man kan fortsätta missbruka "bekvämt" så att säga. Du diskar, städar, lagar mat och fixar. Allt detta ser den förgiftade delen av honom bara som gött, för då kan han helt koncentrera sig på att knarka. Det finns inga människor som är så egocentriska som missbrukare.
Ta dig ut, bli fri, låt ditt barn växa upp utan det här. Det kan förstöra barnet annars!
Ta hand om dig,
Dustin
