still

Han har inte kommit ur sitt rus än.
Det går inte prata med honom.
Han skyller hela tiden allt på mig.
Ställer sig själv i centrum.
Men jag då?

Vad är jag?
Vet knappt inte själv längre vem jag är och vad jag står för.

Allt var ju så bra innan.
Jag kände att jag mådde bra.
Men så fort jag är på toppen så fäller han mig.
Och jag faller utan att någon fångar mig.

Hur länge ska jag behöva ligga här innen någon ser mig?
Innan han ser mig..

Tänk att man kan längt så mycket efter en kram.
En kram där man känner värmen.

Minns inte när det var så sist..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0