levamedmissbrukare

If i had somebody who catch me if i´ll fall,

Maby i will se some light in the dark..

Han faller, faller så långt tillbaka ner i missbruket..

Han har börjat jaga igen.

Jaga piller för att stilla sitt begär.

Eller är det förträngda känslor han kväver?

Han ser inte vad han gör med mig..

Ser inte hur jag faller i bitar.

Ingen kan föreställa sig hur det är att se den man älskar falla..

Eller känna hur man äts upp inne ifrån när man sitter där bredvid
och ser han blick fladdra och hans saliv rinner från hans mungipa.

Man är så maktlös..

Alla löften om att allt ska bli bra,

Alla drömbilder han målar upp i mitt huvud och som jag tror på.

Allt blir lugnt ett tag och man börjar tro att allt är bra.

Men då faller han inte.

Och han rasar så snabbt att jag inte hinner greppa hans hand..

Det värsta är att han inte märker,

Han märker inte hur begäret tar över,

Hur han sakta men säkert är i pillrens grepp igen..

Jag måste vara stark,
en av oss måste vara stark.

Även om jag skriker, gråter, slåss eller kastar grejor i min förtvivlan
så ser han inte mig.
Han ser inte min ångest, min smärta över att behöva uppleva detta.
Hans känslor är så avtrubbade..
Han är såp kall när han tagit sina förbannade tabletter.



Xanor, Valium, Tramadol, Fenazepam, Stessolid, Lyrica, Stilnoct, Rohypnol, och bla bla bla!!


Nu sitter han där i soffan, sovande med huvudet mellan sina ben.
Vågar aldrig gå fram, vet ju inte om han verkligen andas...